BLOGG
Det finns många varianter på vad som måste finnas med i en ryggsäck vid skitouring, klättring, vandring eller vad det kan röra sig om. Vi har satt ihop en liten lista på vad vi bär med oss i normalfall vid skidturer eller klättring. Är man en stor grupp kan man ta med sig mer nödvändigheter, och dessutom sprida ut dessa över gruppen.
1. Navigationsprylar
Kan vara det viktigaste du har (om inte första hjälpen, när det hänt något). Karta och kompass är A och O, gärna en kompass som är mer avancerad som du kan mäta med och lättare ta ut riktningar, mäta lutningar och kompensera för deklination. Ta även med anteckningar över den planerade turen som kan vara bra att ha (väder, hinder, tid etc.). GPS och höjdmätare (klocka) är något vi alltid bär med oss, vilket inte är nödvändigt men smidiga verktyg att ha.
2. Första Hjälpen
Skadar sig någon, är det här det viktigaste du har med dig. Det viktigaste är att du vet vad du har med dig i ditt första hjälpen, och vet vad som ska användas till vad. Sax, rengöringsservetter, handskar, smärtstillande, plåster för små sår, dauerbinda för stabilisering och tryck, ögondroppar för sköljning, sterilkompress för sårhantering, steri-strips för att sluta sår, gel mot brännskador, och gasbindor/elastiska bindor för att trycksätta sår, sax, kirurgtejp/sporttejp och värmepåsar. Här kan också ett litet stycke liggunderlag ingå som alltid ingår i packningen, då den kan användas vid diverse krissituationer.
3. Solglasögon/Solskydd
Bra glasögon som skyddar ögonen + någon typ av solskydd, du vet aldrig när solen tittar fram! (Du kan faktiskt bränna dig rejält ändå)
4. Extra kläder
Ett extra underställ, en mössa och sockar är ett typiskt “survival-kläd-kit”, utöver det du redan bär med dig, tex en dunjacka, extra handskar, mössa osv.
5. Verktyg
Ett multiverktyg med en bra kniv, och verktyg för att skruva i just dina pjäxor, bindingar eller yxor/stegjärn. Som gruppkit går det givetvis att ta med sig ännu fler verktyg som är bra att ha.
6.”Lådan”
Här har vi en samling med nödvändigheter, några meter repsnöre, lite reparation till tältduk/liggunderlag, silvertejp, tändstål, extra batterier, en diamantfil. Denna går att anpassa till det du själv anser att du behöver!
7. Extra mat
Ta med en extra påse jägarsnus, för då det är verkligen nödvändigt. Kanske någon gel av någon form eller vad du själv föredrar.
8.Vatten
Vattenflaska eller termos, helst ca 800ml-1l stor. Ingen camelback, om du inte är helt övertygad om att det kommer vara plusgrader, om du någonsin kan vara det i bergen… Har du fel fryser den när du behöver den som mest.
9.Pannlampa
Absolut alltid nödvändigt, du vet aldrig om du råkar bli ute tills mörkret anländer. Ta fräscha batterier, och se till att du har med dig extra i “lådan”.
10. Vindsäck/nödskydd
Någon typ av skydd mot väder och vind, det kan vara ett litet tält (klumpigt att bära med), smidigt är en vindsäck, som packar litet men skyddar dig och en till när krisen är framme. Den är rätt najs vid vindiga lunchraster också, och är perfekt att bygga nödbivacker med. En stor plastpåse typ svartsäck eller två kan vara en lösning om du inte har något annat.
Perfekt snö tillbaka ner längs glaciären och sjukt roliga alternativa åk ner för moränerna. Väl nere i värmen igen kan man passa på att njuta av vårvädret som om vi vore hemma, i en solgrop. För oss är det viktigt att ta vara på sådana dagar och inte ta dem för givet, de är mer sällsynta än man tror.
• Rep
• Sele
• Slingor 2-3st
• Prusiks 3st
• Karbiner 4-5st
• Alpinyxa
• Snöankare
• Isskruv
• Samt goda kunskaper både om att färdas så säkert som möjligt på glaciärer och glaciärräddning
• ev en liten plastpulley i fickan
Vi befinner oss vid Kings Creek, ute i Kananaskis ödsliga omgivning. Där leder en kanjon oss tillslut till en blå is som mörkret strax därpå förvandlar svart. Vi klättrar i pannlampans sken, till ljudet av bäcken som rinner längs kanjonen. Två pitcher senare, kan vi från toppen av fallet se upp mot en klar himmel full av lysande stjärnor.
Nöjda efter kvällens mission kör vi vidare mot nattens sovplats. Längs vägkanten får vi syn på en silverfärgad figur.
“Var det?!”
“Ja”
En livs levande varg. Trots att ingen av oss vågade lämna Mr Jones trygghet den natten så fick det avsluta dagen på bästa tänkbara sätt.
På tal om vargar… Totalt finns ca 400.000 vargar runt om i världen. Främst i Nordamerika, norra Asien och delar av Europa. Kanada är bland dom ställen där det finns flest vargar, ca 60.000 (ca 400 i Sverige). Vargens enda naturliga fiender är människan och tigern.
Vi har väntat på de perfekta förhållandena för att ens kunna fundera på att ta oss an Mt Rogers, när det igår kändes som att det mesta talade till vår fördel så tog vi äntligen chansen.
För att ta sig till toppen måste först 2000 höjdmeter bemästras. På vägen krävs navigering genom ett område med oändliga moräner ökänt som Bermuda Triangeln av Rogers Pass.
Näst på tur är Swiss Glacier som ska korsas för att man tillslut ska kunna klättra de sista 300 fallhöjdsmetrarna i en lutning upp mot 50 grader. Sedan kan du äntligen bege dig ner för vad som kallas Rogers col, ett brant åk som leder dig tillbaka ut på Swiss Glacier. 8-9 timmar senare var vi båda väldigt glada att se Mr Jones igen.
Sammanfattningsvis utgör Mt Rogers ett perfekt recept för en stor dag bland bergen.
Vi hann mellanlanda i Revelstoke i två dagar där Sofie gick en lavinkurs (Avalanche Skills Training 1), innan vi åkte tillbaka till Rogers Pass igen. Börjar kanske märkas att vi trivs där? Under 4 dagar har vi bott inne i passet och hunnit med följande:
Dag 1-3 Första tre dagarna i passet bjöd inte på desto mer sikt eller positiva lavinförhållanden, vilket gör att alternativen blir betydligt färre. Därför valde vi några riktigt fina skogsåk, som de kanadensiska skogarna bjuder på. Att det har kommit över 100cm snö inom en vecka gör inte direkt saken sämre…
Och så kom sikten äntligen tillbaka, med följe av solsken dessutom. All snö som kommit senaste veckan har inte riktigt hunnit stabiliseras än, Little Sifton gör det möjligt att undvika branta sluttningar och kändes därför som ett av de bättre alternativen idag. Utsikterna man möts av på väg mot toppen (och ner) visar verkligen hur fantastiskt Rogers Pass är.
