Månad: september 2017

september 28, 2017
Ett av sommarens mål på ”hemmaplan” har varit att återigen få klättra upp för Stetinds magiska granit, denna gång via Vestveggen. Vestveggen är till skillnad från klassikern Sydpilaren hårdare och mer ihållande i sin grad, och stabilt väder är ett måste då denna led är betydligt svårare att vända från. En lucka med stabilt väder kan vara sällsynt här, men när chansen kom i samband med ledighet, då var väskan färdigpackad och vi var redan påväg mot Tysfjord. Innan vi kör in i Tysfjord uppdaterar vi väderrapporten en sista gång innan täckningen försvinner, för att inte ännu en gång behöva bli överraskade av ett oväder, men så verkade det inte… 

Stetind i kvällssolen får en ännu en gång att förstå varför man fortsätter att dras hit, det är inte vilket berg som helst. Äta middag utanför tältet och förbereda sig mentalt inför morgondagen, och samtidigt kunna titta på siluetten som ska klättras imorgon. 

04:00 Ringer alarmet och mot sin vilja tvingas man upp ur sovsäcken i gryningen. Kallt i luften, men en blå himmel utan ett enda moln lovar gott inför dagen. Sen är det bara att gå ca 1,5 h till starten på leden och börja klättra på en kall klippa som inte kommer bjuda på en enda solstråle förrän till eftermiddagen. Redan på replängd nummer 4??? kommer den mest välkända replängden som kallas för Djävulens Dansgolv grad 6+, en travers med lite nedklättring som avslutas med en superfin fingerspricka. Sedan efter totalt 8 replängder är man uppe på den perfekta lunchhyllan och får mötas av solen, en enorm hylla med några 100 meter scrambling innan man når vesteggen med sina sista 6 replängder innan toppen. Av dessa 6 så är flera tuffare med bland annat tunna sprickor och långa off-widths, tacka vet jag camalot 4…

På toppen kan vi återigen blicka ut i kvällssolen, denna gång med vetskapen om att mörkret är på ingång, men choklad och lite vila hinner vi med, innan den ca 2 timmar långa nedfärden startar. Efter en timme lyser pannlamporna upp vägen åt oss sista biten ner mot en efterlängtad middag och en efterlängtad säng. Det är först när man kommer ner och i mörkret ser siluetten av Stetind som man äntligen kan slappna av och istället fyllas av både trötthet och glädje, över att ha fått förverkliga ännu ett mål och under dessa förhållanden dessutom. Stetind, vi ses nog snart igen.

september 22, 2017
Med hundratals dagar utomhus varje år innehållande klippklättring, isklättring, toppturande och alpinism i alla tänkbara miljöer och väderlekar säger det sig själv att vår utrustning utsätts för hög påfrestning. Att ständigt behöva köpa ny utrustning för att den är trasig är en dyr, svår och lång process som dessutom ska uppfylla dina krav på design, funktion och miljöpåverkan.  

Det är med stor glädje och spänning vi nu fått möjligheten att samarbeta med en av Skandinaviens främsta och mest välkända tillverkare av friluftskläder och utrustning – Bergans of Norway.

För oss är det otroligt viktigt att ha en samarbetspartners med stor vikt i miljöarbete, reparationer och återanvändande men som samtidigt bibehåller en hög kvalitet i sina produkter. Vi ser framemot att få analysera och testa produkterna som ska hålla oss skyddade mot alla väderelement. De flesta plagg vi kommer bära ingår i Slingsby kollektionen som är en serie kläder utvecklade med låg vikt och funktionalitet i fokus, något som är lite av ett krav inom mountaineering.
Läs mer på  www.bergans.com

september 5, 2017
En tid har gått sedan Chamonix, och vi har redan hunnit avverka 3 veckor i Abisko på Abisko Mountain Lodge. Hösten börjar göra sig påmind med råge, löven börjar sakta ändra sin nyans från grön till orange och den första snön har visat sig på topparna.

Vi har givetvis även varit lediga vilket gett tid till äventyr på Lofoten och en trip till vårt favoritfjäll i hela världen – Stetind, men mer om det senare.

Vi tänkte att vi bör bidra med lite “must do” turer i Chamonix, enligt våra egna erfarenheter. Det är rätt övermäktigt att sortera ut vilka turer man ska göra om man kommer dit för första gången och dessutom har ett begränsat tidsspann. Vi hoppas våran lilla lista ska hjälpa att prioritera de finaste turerna utifrån de förhållandena som råder. De klippturer vi valt att ta med skall i de allra flesta förhållanden vara möjliga (om de inte är blöta), bortsett från Harald et Maud som kan ha en besvärlig Bergschrund och otaliga sprickor på approachen om det råder torra förhållanden. Alpina turerna däremot är betydligt mer känsliga för att förhållandena skall vara rätt, gå därför till “Les Guides de haute Montagne” för att fråga om rådande förhållanden om du precis anlänt till byn. Frendo Spur är till exempel beroende av att klippan gärna får vara så torr som möjligt, medan det fortfarande ligger kvar tillräckligt med snö på övre delen av leden. Värt att nämna är också att timingen på denna är otroligt viktig, dels för stenfall och dels för att ha frusen snö på toppen. Lite samma dilemma ligger på Aréte du Diable, som du vill ha torr klippa men fortfarande hård snö i approach-colouiren.
Dorées Traversen är en makalöst lång och fin alpintur, som har fördelen att vara ett utmärkt alternativ om det är riktigt torrt, dvs senare på säsongen.

Alpinturer

  1. Frendo Spur D+/5C /WI3+/60° 1200m – Aiguille Du Plan- Aiguille du Midi
  2. Traversée de Dorées D- 6A/IV/P3 – Plateau Du Trient
  3. Arête Du Diable D+ /5C IV P3  ca 700m – Mont Blanc du Tacul

Klippturer

  1. Majorette Thatcher 6B+ 200m  – Plan D´Aiguille, Blatiere/Red Pillar
  2. Harald et Maud 6B 250m  – Pointes Lachenal
  3. Amazonia 6a+ 400m – Envers des Aiguilles