Detta besök i Rogers har varit allt från strålande sol till dumpande snö. Här har vi hunnit med tre turer till. Omgivna av dessa magiska landskap har vi haft långa dagar ute bland bergen följt av goda välförtjänta middagar. Därefter en och annan pokerturnering, välja ut passande turer inför nästkommande dag eller bara krypa ner i sovsäcken och höra snön falla innan man en blinkning senare faller in i djupsömn. ​​

Dag 1: Cheops
​Efter att ha marscherat hela vägen till Balu pass börjar stigningen upp mot toppen. 5 timmar efter start stod vi där och kunde med solen i ögonen se mil efter mil med ännu fler berg.

Dag 3: Tree Triangle/Asulkan cabin
Detta skulle alltså bli en “torrare dag”, därav hade vi siktat in oss på en längre tur i det alpina.  Men, ju längre in i dalen i Asulkan vi kom desto mer snöade det istället. Det fick oss att sikta mot Asulkan cabin för att åka ner i en drömskog med djupa mängder snö. Så åket blev inte lika långt som planerat, men efter sån kvalitet i varenda sväng fanns det ingen bitterhet kvar.

Efter ännu mer skidåkning har vi åter börjat rulla. Denna gång tillbaka till Rogers Pass för skitouring, och för att hämta tillbaka konditionen som vi lyckats tappa nånstans mellan den första och andra svängen magsjuka.

Vi båda har längtat efter att få komma tillbaka, och förhoppningsvis tillåter vädergudarna lite mer utmanande dagar uppe bland alla storslagna berg som Glacier national park bjuder på.

Så, vi lyckades hinna med en sista isklättring innan vi lämnade Canmore för snön då skidabstinensen började bli för stor. Isen vi klättrade heter Coir dubh och det går som sagt att klättra upp hela vägen för ett lite mer alpint äventyr med en mix av både is och klippa!

Nu är vi alltså tillbaka bland dom höga plogvallarna och vita vyerna. Vädret idag har varit svårt att klaga på, soligt och varmt, en hint av vår.

Har hängt i Lake Louise för massor med skidåkning och även hikat en hel del till de mer otillgängliga åken. Grymt att vara tillbaka på snö igen!

Med magsjuka, och lite mer isklättring har vi nu återigen vänt söderut längs Icefield Parkway, med riktning Canmore. 

Magsjukan kom och hälsade på Alex en natt utanför Athabasca Glacier/Columbia Icefield där vi stannat för att klättra ännu ett isfall. Inte så sugen att varken äta eller hänga i isyxor tog vi en titt på en av de lättast tillgängliga glaciärerna i Nordamerika – Athabasca Glacier. 
Färden söderut varvades givetvis med stopp för att utforska dikeskanten, eller ibland titta uppåt mot alla isfall längs vägen. 

Väl tillbaka i Canmore, planerade vi att fortsätta till Kananaskis Country, där det finns ännu lite mer isklättring. Nu var det dock Sofies tur att drabbas av magjsukan, och vi fick ställa in ännu en klättertur. 
Vi var lite förvånade över att det inte bröt ut snabbare, med tanke på ytan vi bor på. 

Påväg tillbaka till Canmore var vi riktigt nära att blåsa omkull med Mr.Jones, det var en ny upplevelse. 
Området drabbas ofta, i samband med nya stormar av Chinooks, vilket är starka väldigt varma vindar.
Dessa gör att det i princip inte finns någon snö alls söder om Canmore, eftersom “Chinooksen” smälter bort allt. Det är dock tillräckligt kallt för isklättring, och den lilla snömängden gör det möjligt att gå på alpina klätterturer. 

Nu har vi dock frisknat till, och hunnit med en liten floppad hike/scramble tur, plus idag, då vi var och trängdes vid en populär isklättervägg.

Bestämde oss för att låta helgen kretsa kring isklättringen. Vi tog Mr Jones och styrde i nordlig riktning mot Jasper längs the icefield parkway (namnet pga stora isfälten som täcker runt 230km2 med ett djup på upp till 350m). Efter en timmes körning hade snömängden krympt från flera metrar till enbart några centimetrar, men isarna blev istället fler och fler. Tur att det inte var skidåkningen vi åkte hit för.

Dag ett: 2 O’clock falls. Fint och riktigt brett fall med tusen alternativa vägar upp. Bara att låta kreativiteten flöda.