BLOGG

Posted by Outdoorsouls on december 9, 2017

Djupt inne i Kärkevagge

Sofie på väg in mot Trollsjön – Kärkevagge. November.
November i Abisko… Dagsljuset blir kortare för varje dag och isarna växer så det knakar. Trots att klockan är 07.00 är det fortfarande lika mörkt som i den mörkaste natten och ögonen vill gärna hålla sig stängda ett tag till. Målet för dagen är flytande, vi ska kolla hur isarna ser ut i Kärkevagge, ett ställe sällan besökt för isklättring men desto mer populärt för sommarturismen för att besöka Trollsjön. Förväntningarna är höga men samtidigt oklara om det överhuvudtaget finns någon is där inne. Det kan kännas svårt att finna motivationen att gå i timmar, för att sedan inse att där inte finns någon is. Samtidigt kittlar en upptäckarglädje ännu starkare, som gör att motivationen hålls på topp och även det värsta vädret eller mörker har svårt att få en på andra tankar. Vi parkerar bilen på den annars överfulla parkeringsfickan som så här års inte visar ett enda spår av sommarens hektiska dagar. Vi spänner på oss skidorna för första gången det här året, och påbörjar turen in i dalen. Efter 1 timmes anmarsch börjar de första tecknen på is visa sig och den härliga äventyrslusten visar sig.  All info vi har är några gamla bilder om hur vissa isfall ser ut, varken graderingar eller beskrivningar existerar. Väl framme vid isfallen ser vi att de ser väldigt tunna ut, och inte alls speciellt roliga att klättra. Vi har nu gått  1 1/2 timme, och mörkrets infall är inte så långt borta. Vad ska vi göra? Fortsätta inåt för att se om det finns något bättre, eller bara vända hemåt? En snabb omläggning och vi kommer fram till att vi lika gärna kan fortsätta inåt, kanske finns det något bakom hörnet, nu när vi gått så här långt är det lika att fortsätta ända fram till andra sidan sjön. Motivationen är kanske inte den högsta, då chansen för fler isfall är ganska liten. Vi fortsätter framåt i 40 minuter till, över Trollsjön som nu är frusen igen efter den korta sommaren. Plötsligt visar sig en tydlig urgröpning i berget till höger, en smal skåra som ser ut att innehålla is…
Den dolda skåran, isen vänder sig åt vänster bakom hörnet.
Vi springer upp och slänger på oss all utrustning och sätter igång med klättringen, det börjar med brant snö och sedan ett kort vertikalt steg av is, innan vi kommer fram till isen. Mörkret har nu infallit totalt, och vi ser bara så långt pannlampan räcker.Vi klättrar på, och isen är tillräckligt tjock för isskruvarna,  det går bra, lugnet finns där och känslan av ett riktigt äventyr gör sig påmind. Två replängder senare (ca 80m) och vi når vad som ser ut som slutet av isen. Vi vänder neråt, då vi vet att vi fortfarande har minst 2 timmar tillbaka till bilen. Väl tillbaka där vi började vid botten av leden, slår den där häftiga tanken oss att det förmodligen aldrig någonsin tidigare befunnit sig någon människa där vi just varit. Det var nog helt enkelt meningen att vi skulle fortsätta hit in, skam den som ger sig.  
Dags att sticka hem, mörkret är kommet.
Alex klättrar i den gömda skåran längs Vassitjåkkas östvägg.
Vassitjåkkas tydliga rännformation som förmodligen är ett fint skidåk på vårvintern. (ej denna formation vi klättrade..)
Här slutade isen, så vi vände hemåt igen. Ca 120m klättring av snö och is WI3 blev det.
 
Posted by Outdoorsouls on november 14, 2017

The backpack story

Alla har vi slitit håret med att försöka finna den ultimata ryggsäcken, en kompromiss mellan enkelhet och funktioner, stryktålighet och lättvikt, bekvämlighet och design samtidigt som den gärna får se bra ut.

Direkt kan vi nog komma fram till att det inte finns en ryggsäck som funkar ultimat till allt, men någorlunda bra till mycket eller så får du helt enkelt ha lite olika modeller! För att guida dig rätt i djungeln, tänkte vi dela med oss av våra erfarenheter kring hur vi tycker att olika ryggsäckar ska vara. Vi tänker inte gå in på ryggsäckar för vandring, då det ligger lite utanför vårt ämnesområde utan syftar till ryggsäckar för klättring, alpinism och skitouring. 


Kategori 1: Klätterryggsäckar/Alpinism
Vikt: Under 1000g, gärna runt ca 500g

Dagsturssäck 30-35l  
Flerdagarssäck 40-50l 

Ordet är enkelhet. Här vill du ha en ryggsäck som inte väger mer än den borde, inte har en bedrövligt massa spännen, remmar och fack överallt. Självklart är det bra om den har något litet fack där du kan sortera bort de viktigaste sakerna, till exempel en bar eller två, pannlampan eller kameran men då får facket gärna vara på utsidan så att det är enkelt att komma åt!
Remmarna (typ kompressionsremmarna) är bra om de går att ta bort de gånger du inte behöver dem.

Tanken är också att den skall gå att klättra med, vilket innebär att den måste vara rörlig i “ryggplattan”.
Här finns både funktionella och smidiga lösningar vilket vi älskar, där ryggplattan är ett sorts liggunderlag som skapar tillräcklig styvhet i ryggen för att bära “tungt” men tillräckligt mjukt för att klättra med. Dessutom går dessa liggunderlag att använda som nöd-underlag vid en oväntad(eller planerad) natt utomhus eller för diverse första hjälpen åtgärder, tänk SAM-splint. 

Höftbälte är viktigt för approachen, samtidigt som det inte får vara i vägen vid klättringen, antingen löstagbart (vilket inte får vara för tidskrävande att göra) eller smidigt så att det enkelt kan spännas bakom ryggen eller utanpå ryggsäcken då den inte används. 

Vattentät/vattenresistent – det är inte många ryggsäckar som faller inom denna kategori, och vi kan inte förstå varför.
Packpåsar eller regnskydd i all ära, men varför inte bara göra hela ryggsäcken till en enda packpåse? En genomblöt ryggsäck väger mycket, och sovsäcken eller förstärkningsjackan är det sista du vill ha blöt när det kommer till kritan. MER VATTENTÄTA RYGGSÄCKAR ÅT FOLKET!! 

Fästen för dubbla isyxor är ett krav, likaså en rem för att kunna spänna repet ovanpå ryggsäcken. 
En stor fördel är att ha många olika öglor färdigsydda på ryggsäcken, dels på sidorna och dels på framsidan. Varför? Jo för att med dessa små öglor (se bilder) kan du bygga på din ryggsäck med till exempel tillfälliga skidfästen (A-frame) eller med lite gummiband skapa stegjärnshållare eller nya förbättrade fästen för isyxorna, superbt!! 
Det finns också ryggsäckar med åtkomst till huvudfacket ifrån sidan/ryggen, vilket vi tycker är sjukt smidigt för att enklare komma åt saker längst ner i ryggsäcken, det innebär dock att ryggsäcken möjligtvis blir tyngre och får sämre hållbarhet (fler saker som kan gå sönder)..

Ryggsäcken skall alltså klara av allt från multipitchklättring sommartid, till isklättring vintertid, snabba klätter/alpinturer med bivack och även turer på skidor där klättring ingår. 
Så fort det blir lite mer packning, dvs tält eller mer mat så måste volymen ökas till förmodligen 40-45 liter, men egenskaperna är fortfarande densamma. 
Nu kan dock ryggsäcken kanske ha ett topplock som går att ta bort för att ytterligare skapa fler fack för ex hygienartiklar, extra batterier osv. 

Funktioner- 
Löstbagara delar, remmar, topplock, höftbälte etc.
Dubbla fästen för isyxor
Fäste för rep
Skidfäste (A-frame /diagonalt)
Utrustningsloopar som gör att du kan modifiera ryggsäcken enligt egen smak.
Vattentät
Sidoöppning
Rull/drag stängning vid topplock, minimera dragkedjor då de för det mesta tjorvar. 

Bild

Bergans Helium PRO 40, våran to-go toppturs/vintertur ryggsäck, där bekvämlighet och funktioner går först! Fortfarande möjlighet att “banta” ryggsäcken mycket för att ta bort vikt, ex topplock, spännen och remmar.


Kategori 1: Klätterryggsäckar/Alpinism
Under 1000g

Dagsturssäck: 25-35l  
Flerdagarssäck : 40l och uppåt

Bekvämlighet, och funktioner går lite före enkelheten i dessa ryggsäckar, även om mängder av fack och remmar sällan är nödvändigt. Ett bekvämare höftbälte med mer vaddering är klart att rekommendera då du går med dessa ryggsäckar betydligt  längre och förmodligen lite tyngre lastade. 
Det som skiljer en toppturssäck mot alpinsäcken enligt oss är dels bekvämligheten och funktionaliteten men också ett dedikerat fack för lavinutrustning. Även fast lavinutrustning används i alpinryggsäcken är det inte alls i lika stor utsträckning, och den tycker vi man snabbt ska komma åt utan att tappa ut hela innehållet i ryggsäcken först. Dessutom kommer du bära skidor på ryggsäcken oftare med dessa ryggsäckar, så ett par rejäla skidfästen med en snabb och enkel fästning är ett måste, vi föredrar A-frame (dvs på sidorna av ryggsäcken). 
Annars tycker vi funktionerna från alpinryggsäcken skall finnas även på dessa ryggsäckar, (löstagbara delar, sidofack,dubbla fästen för isyxor, repfäste, vattenresistent, låg vikt). 

Något att tänka på kan vara själva ramen i dessa ryggsäckar, vi pratade om en mjuk rygg till alpinsäcken medan i dessa fall kan vara mycket mer stum för att ytterligare förstärka bekvämligheten såväl utför som uppför. Många av ryggsäckarna har en ergonomiskt formad metallskena som går att ta bort från ryggen för att få ryggsäcken mer följsam när man önskar det. 

Sist och minst, ett hett tips vid klätterturer där du ska återvända till botten av leden: ” The leader pack” som vi kallar det, en ultralätt liten packryggsäck som man packar det allra mest nödvändiga i,  (pannlampa, förstahjälpen, mat och något varmt att ta på sig).  Den tar inte mer plats än ett litet äpple när den är ihoppackad men gör att du sparar otroligt med plats och vikt uppe på väggen. 

Posted by Outdoorsouls on november 3, 2017

First ice

Äntligen, nu är den här – tiden då man får frysa om fingrar och tår, ducka för fallande is, utstå mörka dagar, bli blöt och trött i armarna – vi pratar så klart om isklättring!

Faktiskt har den redan hunnit pågå i snart två veckor, och så här dags börjar till och med isarna bli oförskämt välformade. 
Detta är en av många anledningar att vi valt att befinna oss i Abisko den kommande tiden, helt enkelt för att kunna klättra is på heltid, innan jobbet, efter jobbet och under alla lediga dagar, hur bra är inte det? 

Inom ett avstånd av 20 minuter med bil finns förmodligen runt 30 isfall av olika grad och längd, plus lite mer mixade linjer och två “crags” som finns direkt i Abisko. Ett mecka för isklättraren? Det finns en bra förare för hela området i PDF-format här:  http://kiwiclimber.se/iceclimbing/index.html , tack Rick McGregor för den! 
Vi kommer spendera närmsta tiden med att vara ute och klättra de olika fallen, och kommer försöka återspegla upplevelserna här, så håll utkik efter fler uppdateringar inom kort! 

Dessa bilder från Gömda dalen, Nouljafallen och Falska Blondiner. 


Posted by Outdoorsouls on oktober 8, 2017

ALPINE SUMMER

Posted by Outdoorsouls on oktober 7, 2017

Kebnekaise

Det är fantastiskt att kunna stå här en lördag morgon, efter att ha slutat jobbet klockan 16.00 dagen innan konstaterar vi”

Bild

Tuolpagorni, Sveriges mest fotograferade berg? Vackert är det.

​Det är en torsdag kväll, längtan efter att ta sig ut i naturen för någon sorts äventyr har i vanlig ordning sugit tag i dina sinnen, utnyttja ledigheten så att säga. Slänger ett öga på väderprognosen för att se om det fina vädret som varit hela veckan tänkt hålla i sig till helgen, det ska det, åtminstone fram till söndag.
Smider snabbt ihop en plan tillsammans med en vän, då Sofie denna helgen arbetar. Ingen av oss har tidigare varit upp på just Kebnekaise av någon anledning, det är ju dessutom så himla nära hemifrån, skamskudden på!
Packningen görs snabbt klar, med är vinterdunjackan eftersom det förmodligen kryper ner under nollan om nätterna så här års.

Vi kommer fram till Nikkaloukta kl 18.00, för att påbörja den 19km långa approachen till Kebnekaise Fjällstation, som denna tiden på året har stängt för säsongen. Det är med spänning och förväntan man knatar in genom bäckmörker och dimma de 19kilometrarna, och 4 timmarna tills man får slå upp tältet och sluta ögonen.
Imorgon väntar en bestigning av Sveriges tak, Kebnekaise, via ”Nygrens Led” till Nordtoppen, för att sedan gå över till Sydtoppen och ned Östra leden tillbaka till tältet vid fjällstationen. En tur som innebär omkring 1500 höjdmeter och cirka 12 km, tur och retur varav 400 höjdmeter innebär klättring av ca grad 3-4.

En tidig start i vanlig ordning för att kunna stå vid klättringens början i god tid, då vi egentligen inte vet hur pass länge det kan tänkas ta att klättra de 400metrarna till toppen. Väl uppe på nordtoppen kunde vi konstatera att det inte tagit mer än ca 1 ½ – 2 timmar, vilket gav oss god tid att beskåda utsikten i det makalöst fina vädret. Solen gassade som om det vore en dag i juli, när vi helt ensamma 15 minuter senare stod på Sydtoppen, Sveriges högsta punkt och försökte urskilja de olika topparna omkring oss. Det är fantastiskt att kunna stå här en lördag morgon, efter att ha slutat jobbet klockan 16.00 dagen innan konstaterar vi, före vi påbörjar nedfärden mot Östra leden.
Även Östra leden gick smidigt och smärtfritt, och den var väldigt simpel att hitta med GPS-klockans hjälp. Snart var vi nere vid tältet för middag och återfärd de 19 kilometrarna mot bilen i Nikkaloukta. Denna gången var inte promenaden lika förväntansfull, och 19 kilometer kan kännas fruktansvärt långt kan jag lova. Men vi tog oss hem, lagom till kvällsfikat på lördagkvällen, och kunde vakna upp hemma i sängen på söndag morgon med en hel dag till av helgen, tänk vad mycket man kan hinna med på kort tid.

För den som söker information om Nygrens Led kan jag nämna att den i vårt fall hade relativt mycket snö kvar på sig, som var väldigt enkel att sparka steg i, klippan var torr och bjöd inte på några svåra passager (max grad 4). Klättringen gjordes löpande/kortrep hela vägen med ett litet set kammar och kilar. Värt att tänka på är toppdrivorna som kan växa sig gigantiska, framförallt vintertid men även under sommaren kan stora hängdrivor finnas kvar som riskerar att lossna.
God tur!